Astral projektion, eller som engelsmännen kallar det OBE (Out-of-Body-Experience / utanför kroppen upplevelse), har miljontals anhängare runt om i världen. Dessa anhängare menar att själen egentligen är separat från kroppen och att det går att lösgöra sig själv till en 4:e dimension. Den 4:e dimensionen är en fantastiskt värld där man kan flyga omkring och utforska jorden eller skapa vad man än vill skapa ur fantasin. Många har upplevt att de vaknat ovanför sin kropp, sett den ligga där helt slapp medan man ofrivilligt svävat ovanför och undrat vad som egentligen pågår, medan andra rent medvetet kan koppla ur själen från kroppen. En silverfärgad/blå sträng är då bunden från själen till kroppen, ungefär som en navelsträng. Den gör så själen hittar tillbaka till kroppen efter en flygtur genom världen och den går inte att klippa av, endast om man dör. När man dör kommer man automatiskt in i den 4:e dimensionen och är man god skapar man en trevlig värld till sig själv, är man ond skapar man en värld full av ondska och rädsla.
Men ibland kan detta gå fel. I slutet av maj upplevde Harald Regnbåge något fruktansvärt. Han hade varit anhängare till astral separation sedan tio år tillbaka och gjort flera resor utanför kroppen, men den här gången gick något helt galet.
- Jag började meditera som vanligt. Satt ute på en brygga och andades in fantastiskt frisk luft. Jag kände mig så sommarglad. Tog de stegen man ska ta för att lämna kroppen. Efter ungefär tio minuter hade min själ svävat upp och jag kunde titta ned på mig själv. Jag bestämde mig för att flyga till månen, men det gick inte, jag hade ingen kraft!
Vanligtvis brukar Harald kunna flyga vart som helst inom den 4:e dimensionen. Han har träffat änglar och även talat med andra astrala utomjordiska väsen. En resa till månen brukar vara en ren bagatell. Sist så red han enhörning på Saturnus ringar tillsammans med Michael Jackson och fyra homosexuella dvärgar från Texas.
- Jag beskådade min kropp. Helt plötsligt fes den oerhört högt och skratta. Det kan inte hända tänkte jag, den ska ligga helt still, helt jävla still! Plötsligt reser den sig upp och börjar gå sin väg. Jag kunde inte återvända in i den heller, jag var fast av någon anledning och kroppen släpade mig efter som en svävande hund, eller någon sorts ballong. Hade inget annat val än att följa med.
Sedan spårade det ur. Kroppen begav sig till närmaste bar, trots att klockan bara var 11 på förmiddagen. Den beställde öl efter öl och stackars Harald kunde inte göra annat än att titta på.
- Det värsta var att kroppen var så otrevlig mot bartendern, jag skulle aldrig..! Den sa att ölen smakade som bartenderns mammas bröstmjölk och skrattade som ett brunstigt troll. Usch, vad otäckt det var och jag kunde inte göra någonting! Bartendern började till och med gråta!
Efter ungefär tio starköl och två sexor fernet, lämnade kroppen baren utan att betala. Den gick fram till en kvinna och klämde henne på brösten och sade att “det är bråttom”. Gick tio meter till och började sniffa varenda könsmogen kvinna i rumpan som ett djur. Hela tiden sa kroppen “det är bråttom”.
- Det var ju rent utav jävla pinsamt. Jag kunde inte göra någonting och kroppen bara malde på som att den vore ett vilddjur, eller en hemsk zombie!
Efter ungefär fem minuters ofredande kom en kvinna springandes och elektrifierade honom med en “elpistol”. Då rycktes Harald utan fördröjning tillbaka in i kroppen och försökte sedan lugnt och sansat förklara för den upprörda pöbeln att han hade haft en astral projektion som gått åt skogen. Att kroppen bara började skena. Den pedagogiska ursäkten mottogs inte med förståelse.
Polisen anlände och Harald blev dömd till fyra veckors samhällstjänst och fick genomgå flera samtal med både psykolog och präst.
- Ja, kroppen förtjänade det absolut. Min själ förtjänade det däremot inte. Skit samma, vill helst bara glömma hela grejen.
Enligt Harald så har den här incidenten inte avskräckt honom från den astrala världen.
- Nä då, haha, men nästa gång funderar jag på att låta någon binda fast mig innan jag börjar meditera på en brygga mitt i sommaren! Alla dessa lättklädda kvinnor får ju kroppen att löpa amok!
Tyvärr dog Harald en vecka efter den här intervjun. Enligt vännen Hoi Han Sung skulle han utföra en astral projektion under en Speedwaytävling som ett ultimat test av sin koncentrationsförmåga, något som anhängare får träna på hela tiden. När själen tog sig ut ur, så rusade kroppen i full fart ner mot speedwaybanan och blev brutalt överkörd av två motorcyklar. Blodet skvätte åt alla håll eftersom höger ben slets av och halva huvudet fastnade i ena motorcykelns fotstöd. Haralds liv gick inte att rädda trots flera återupplivningsförsök.
- Herregud, min käre vän Harald… Kroppen mumlade något om korv. Sedan rusade den iväg rakt ned mot banan! Jag såg att det stod ett korvstånd på andra sidan, att det var dit han skulle. Sedan hände det… Åh… Jag vet dock att Harald har det bra nu. Vi sågs för ett par dagar sedan i en dröm jag hade. Han red på en enhörning och såg så stolt ut, så otroligt stolt och ståtlig. Hans själ är verkligen vacker.
Den här artikeln är tillägnad Harald Regnbåge. Nyheterna Sverige skickar sina ödmjukaste tankar till Haralds familj och vänner.
/ Kaj Liljeroth