Det var igår den 4 augusti i Flen oroliga grannar till Egon och Britt-Eva Vehk ringde polisen då de hade hört skrik och kras från huset. En patrullbil kunde snabbt infinna sig utanför. Plågsamma rop på hjälp från Egon hördes ut och inte långt senare kunde de två poliserna bryta sig igenom paret Vehks ytterdörr. Mitt i vardagsrummet låg Egon med byxorna vid knävecken och med en ytterst kortväxt äldre man ridande på honom. Med bönfallande ögon fyllda med smärta bad Egon om hjälp. Miniatyrpensionären försvann kvickt iväg medan poliserna tog hand om den skärrade Egon. Hans fru Britt-Eva hittades i rummet intill avsvimmad efter att ha blivit slagen med ett ytterst hårt objekt. Egon rusades till sjukhuset med akut rektal blödning, och befinner sig för nuläget i koma där hans fru vakar över honom.
Den primära utredningen av fallet har lagts ner då dvärgen ej kunnat hittas eller bevisats ha varit på platsen. Polisens talesman i Flen, Glenn Klitland, svarar Nyheterna Sverige att de fortsätter hålla ett öga öppet efter den misstänkte ifall han dyker upp. “Eller rättare sagt håller vi ett halvt öga öppet”, försöker Glenn stelt skämta. “Vi är rätt så säkra på att den här pygmén kom och rymde genom skorstenen i det gamla huset. De har väldigt lätt för att komma in genom sådana trånga gångar. Det är inte allt för ovanligt att folk ser små fotspår inne i huset.” talesmannen harklar sig och lämnar rummet.
Nyheterna Sverige fortsätter genom att intervjua Britt-Eva, offrets fru, till en kopp kaffe i sjukhusets cafeteria.
Berätta nu vad som egentligen hände den där ödesdigra dagen.
“Jo ser du, vi skulle precis ta och se på reprisen av Bingolotto på TV. Plötsligt hör Egon ett sådant oväsen från hallen. Jag blev ju så orolig att jag följde med. När gubben gick runt hörnet hörde jag bara ett stön och en duns av att han ramlade i golvet. Under hela tiden hördes ett ilsket morrande som jag bara kunde beskriva som en liten arg tax. Plötsligt hoppade den där hemska puttefnasken ut framför mig”, berättar Britt-Eva skärrat. Nyheterna Sveriges reporter kan inte annat än ryckas med i den sorgliga berättelsen.
Britt-Eva fortsätter efter att kort samlat sig.
“Jag kunde inte annat än stappla bakåt medan den här ohygglige varelsen rusade mot mig. Han hade en tändsticksask i handen som han tydligen hade tagit från hallen och höjde den korta armen för att kasta den lilla papplådan. Just då gick tiden saktare och det kändes som om man spelade det där Kall of the Dutty på datoren där uppe, men innan jag hann kasta mig iväg träffade asken mig i tinningen och jag minns inget mer än stor smärta och ett våldsamt slånde ljud, som om någon slog en stor fisk mot en rumpa.”
Reportern försöker rört trösta den gamla damen mellan tårarna men gråter själv nästan lika mycket. Britt-Eva kollar upp mot reportern. “Jag är bara glad att jag slapp se vad det monstret gjorde mot min käre gubbe, klagar hon mellan gråten.”
Hur skulle du beskriva den här kortväxte mannen som attackerade er?
“Det odjuret såg nästan ut som den där hårige plåtdvärgen från Sagan om Ringmuskeln. Det brukade vara Egons favoritfilm, men om han någonsin vaknar igen kommer han nog bara få panik av att se någon så lik igen.
Tror du Egon kommer återhämta sig från upplevelsen?
“Oh, jag hoppas det så innerligt. Jag kan inte ens föreställa mig vad han har gått igenom. Det är bara sunt förnuft att han inte vill komma ut ur koman efter ett sådant trauma.”
Egons läkare Per Spehts kommer ut i cafeterian och ber om att få prata med Nyheterna Sverige i fred. Britt-Eva går snyftande tillbaka till Egon och doktorn sätter sig ner på hennes plats. Per ser uppgiven ut och tittar upp mot reportern. “Ja nu är det så att även om herr Vehk vaknar upp kommer han drabbas av allvarliga men. Hans bakre region är svårt sargad och utan flera operationer kommer han antagligen bara kunna krysta ut små bruna statyetter av Arne Weise i miniatyr.”
Är det inte så att doktorer har tystnadsplikt om dessa ting?
Satan.
Vi får inte längre tag i Britt-Eva, och Per Spehts verkar ha tagit en “semester” någonstans. Boende i området råds att placera ut björnsaxar ifall dvärgen dyker upp igen.
/Werner Hardepik